Malin

På vägen hem så slogs vi med några feta tyska tanter på bussen. London är toppen förutom kollektivtrafiken. Folk tränger sig bufflar och flyttar inte på sig. Typ som när vi åkte hem, så stod det två feta tanter presis i gången och hängde på vagnen så jag sa till den ena att flytta lite på sig och då blev hon skit sur. 

Det var jätte mycket folk på bussen. Men snart blev det två säten lediga presis brevid vagnen och jag och Fredrik tänkte att där kan vi sitta, men nej. Då slängde sig den feta tanten ner, och stackars Fredrik som hade lyckats norpa platsen längst in kom ingenstans. Efter ett tag så började Rakel skrika i vagnen. Fredrik tog upp henne hade henne i knät. Men hon slutade inte att gråta. Vi förstod snart att mat det var det hon ville ha. Men det var som sagt vääldigt mycket folk på bussen. Och man hade kanske tyckt att den feta tanten som satt brevid Fredrik skulle ha rest sig upp så vi kunde sitta brevid varandra eller flyttat på sig så jag och Fredrik kunde bytt plats. Men hon  vägrade. Tillslut var det några andra som flyttade på sig. För det är lite svårt att stå upp och amma på en buss. Till slut var det någr andra som reste sig så jag fick sitta med Rakel. Folk är konstiga. När dom gick av så fräste Christina några väl valda ord på tyska till damerna.
 


Fredag