29 år skild 2 barn.. vad hände ?

 

Ja vem är jag... Hur var det när man var 15, jag var muffare. Till min mammas stora fortvivlan hade jag gatt med i MUF. 

På helgerna så träffades vi och diskutterade hur vi kunde förandra världen, hur alla skulle se efter sitt eget hus att allt var mojligt. Alla hade en egen fri vilja att gora nagot fantastiskt av sitt liv. 
Jag laste nyliberal hoger bocker kommer inte ens i hag vad dom hette längre. Skrev specialarbeten om Amerikanska valet, satt med i kommiter, gick på bal och åkte på kongresser. 
Tyckte jag var vuxen och världsvan herregud jag var ju bara barnet. 

 

Gymnasiet, Riddarfjardsskolan kanske inte den mest högervridna skolan i Stockholm. Kanske inte sa konstigt att jag inte hade några direkt kompisar. 
Det var rosa Ralph Lauren skjortor, pärlhalsband och Stureplan.  Tittade pa gammla kort haromdagen, nar jag står iklad, bruna manchester hängslebyxor, med en nej tack kärnkrafts knapp pa bröstet och Mats system kamera over axeln. Växtfargat garn och hemstickade tröjor Stackars mamma undrade nog vad som hade hant. Hon hoppades nog pa att det var ett tonårs uppror som skulle klinga av.  

 

Akte till Nya Zealand, flippade ut lite granna, hangde med helt andra kompisar som inte delade samma varderingar, lite laskigt att komma ut ur bubblan, men roligt. Vi festade, passade barn, och hade sa roligt tillsammans. 

 

Kom hem ingenstans att bo, trillade tillbaka till det välkanda. Började plugga, jobbade extra. Delade lägenhet ett tag med den fd utrikesministerns son. 
Vilka partyn vi hade. Det var tider det. Champagne, galna utekvällar, jag dejtade den där galna konsulten som vi kallade rakan. Sena kvällar ute i Bromma, god mat vi levde livet helt enkelt. 

 

Vad hände sen, träffade filifjonkan jag var nog så trött på allt det där vilda galna, villa bara ha någon som tog hand om mig. Och det gjorde han till trots. 
Vi fluffade till oss levdelivet som vi var 38 fasten jag bara var 20. Det var ganska skönt, slippa ga ut bara vara hemma. Inte göra så mycket. Det kanske var det som var problemet. Jag åldrades i fortid, blev någon som inte var jag. Jag ar sa jävla anpassningsbar. Lite for anpassningsbar för mitt egna basta. Gifte oss fick vara guldklipmar. Var det gick snett jag vet inte, och även om jag vet, inget jag tänker ventilera. Men idag 13 Februari är jag skild! Och det tänker jag fira. Livet är för kort för att slösa på att inte må bra. En klyscha men man lever bara en gang. 

 

Jag har snubblat, fallit, rest mig ur gruset
Jag gjorde det för dig och mig, gjorde det för oss
Jag gjorde så mycket, det gav mig så lite - men
allt det där är över nu, för sen jag tog mig loss

 

Ja sen jag tog mig loss, var jag som en galen kalv pa grönbete. Det var som att jag andades for forsta gangen pa 8 ar och jag kunde inte fa nog. Jag ville ha mera mera mera. 
Som ett girigt barn i en godisbutik. Jag vill ha mer mer mer. Som en 15 arig testosteron pojke i en 28arings kropp.
Jeahp  leathal combination. Men jag överlevde, skövlade några stackars män som stod i vägen.. 
Sara och jag körde runt som galningar i min skumpiga gammla Volvo skrattade och grät om vartannat. Nyskilda och galna båda 2 med 4 barn i släptag. Men hur länge kan man hålla på. Det varar inte for evigt. 

Fick den där nycken att jag skulle flytta till Stockholm. Skrek och grat och kämpade, var helt övertygad om att detta var det rätta for mig och barnen. Nu skulle dom få en trygg harmonisk uppväxt i Stockholm.  Satte mig på planet och hela kroppen skrek det är FEL FELFEL, jag kan inte. Jag måste ge det en chans, aven om jag ar lycklig nu mina barn ska inte förlora sin pappa dom har inte valt det här. Det ar jag inte dom.

 Filifjonkan stackaren fick frispelet sa vi tillbringade 2 veckor i Stockholm med varsin advokat och helt idiotiska diskussioner. Klart han ville ha sina barn i Stockholm. Men han trodde nog att jag fatt en psykos. Att jag inte visst vad som var ratt eller fel.  Nej tillbaka till London. Shit pommefrit. Bära eller brista.

Vad ska jag gora inget jobb ingen bostad, en pappa hemma i Sverige som nog inte var så glad over att jag ändrat mig igen. Men det löser sig alltid som mamma sager och det gjorde det. Tittade på 15 lägenheter med gullungarna i släptag, gick pa arbetsinterjuver, valsade runt mellan olika engelska myndigheter, filade pa min CV, grät lite. Drack lite mera vin. Och så en dag hittade jag min våning, kanske inte vad jag drömt om. Fin var den men den hade kunnat lega battre. Men nu får man ta det man får. Jobb fick jag ocksa. Heltid. Jag som alltid innan föraktat mammor som jobbade heltid, hur kunde dom lämna sina stackars barn hemma. Nu blev det som det blev och vad nöjd och glad jag blev. Det var underbart att arbeta.

 

Jag hade ett liv, en lägenhet, ett jobb att gå till. Visst jag fick panik varje gång filifjonka hade barnen och jag hade en helg själv. Vad gor man när man så länge alltid alltid varit med någon annan. Vet inte om jag kan lära mig den dar ensam biten. Vissa får panik om dom inte får egen tid jag ar tvärtom. Ju mera dessto battre. 

 

Sen drabbde den mig jag träffade den där underbara Amerikanen. Jag ville inte allt sa Nej nej nej. Ingen bra ide, inte ratt tid, dalig tajming helt enkelt. Han sa jag ringer , jag tänkt hoppas inte, Jag stretade, men sen vet jag inte vad som hände nagot annat tog över. Nu lever jag en dag i taget. Försöker ta det som det kommer vill inte tänka framåt, bara vara och njuta av varje dag som går.

Nu har jag det perfekt både och, hemma mamma livet en veckan, ute parta ha roligt livet andra veckan. Jag vill inte ha vare sig eller jag vill ha ALLT.

Jag ska köpa henne pärlor
Det finns pärlor utav glas
Det är såna jag vill skaffa
Såna som kan gå i kras
Jag ska säga att det vackra
Är så skört, så skört som du
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga Du ska va rädd om dig själv nu


Kommentarer
Postat av: Cissi

Du skriver sa bra, kan jag fa gora bok av din blogg, jag ar saker pa att den skulle salja i hur manga nummer som helst!Kram kram!

2009-02-13 @ 20:07:53
Postat av: johanna

fint skrivet..jag blev tårögd!

//

Kusinen J

2009-02-14 @ 11:40:00
Postat av: Nina N

Malin, min underbara Malin! Är så glad att jag fått lära känna dig. Du är en av de goaste, roligaste människorna jag känner. Jag skålar med dig! :)

2009-02-15 @ 10:04:20
Postat av: Hanna

Gulliga Malin! Det ar klart att du har grejat dig ur allt det jobbiga galant, det va jag helt overtygad om att du skulle! Saknar dig och ser fram emot att ses om ett ar eller sa och kan dricka massor med vin!!! Kramar H

2009-02-16 @ 00:38:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0