Får jag introducera....


Kanske dags att introducera honom Amerikanen, ja trodde nog aldrig att jag skulle kunna fa några sådana känslor igen och defenitivt inte så snabbt. 
Jag vill inte,  jag ville sitta högt däruppe i trädet och slicka mina sår och bara vara.  Vara ensam stark och självisk inte bry mig om någon annan inte känna, inte sakna, inte älska, inte vara behövd, inte behöva, bara vara. Leva en dag i taget och hoppas att man överlever. Jag orkade inte. 

Men så är det väll alltid när man minst annar så dycker dom upp. Just nu känns det lite som jag fastnat i en torktummlare utan stopp knapp det går runt runt det är varmt och luddigt, och jag undrar var det kommer sluta kommer man bli kvarglömd och utplockad två veckor senare, eller uthängd på en kall och dragig tvätt ställning eller  prydligt struken ihopvikt i ett stort linneskåp tillsammans med alla andra lakan.  Helst skulle jag bara vilja torka i solen och få vara fri och varm på samma gång. 
Det var lättre när man var ung osårad och verkligen bara levde för stunden, jag minns när jag var 12 och var kär i Kalle min bästis Tora  var kär i Kalles bästis Robin, på lunchen gick vi hem till Kalle eller Robin och ställde äggklockan på 10 min och hånglade med varsin kille i varsitt rum tills den ringde och sedan bytte vi, rum alltså inte kille. Hemma på Robins toalett stod det alltid ett glas med löständer. Det var så enkelt då inga problem, inga bekymmer. 

Amerikanen har träffat mina barn, inte mycket men ibland, jag bråttas med det vad som är rätt eller fel ska jag hålla dom utanför varandra.
Men det är ju mitt liv, kan inte Amerikanen acceptera mina barn eller mina barn inte diggar Amerikanen då är det ju ingen ide. 
Och det är ju lite meningslöst att dejta om man inte vet. Så dom ses ibland. Jag tänker det är bara att vara cool. Och hittills går det bra. 
Han förstår nog inte stackarn vad han gett sig in i.

I går natt hade vi en liten scen och jag kan redan skratta åt det faktiskt. Alla sov i godan ro kl var kanske 2:00 jag vaknar av att Rakel är ledsen, och som 2 barns mamma tänker jag väll inte så mycket på det barn dom vaknar hela tiden, hela nätterna ibland det går i perioder, jag har lärt mig stt somna om på mindre en 10 sek. Så inga problem. Jag går upp till hennes rum och hon domderar bestämt "jag vill sova i mammas säng". Och i mitt sömndryckna tillstånd tar jag henne under armen som alltid och bär ner henne i bäckmöret,  uppfostrar gör jag på dag tid inte mitt i natten och bär ner henne till min sängen. Tänker inte på att där ligger det en barnlös naken amerikan som inte är så van vid att sova med små svettiga 3 åringar. Dumpar henne i sängen varpå hon ger upp ett iltjut, AMEEERIKANEN, !!!! och den stackarn vaknar ju så klart med ett ryck..... och utbrister "Malin I have no clothes on....!!!!" Jag famlar runt i mörkret hittar hans kalsonger som har hamnat någonstans under sängen och väser tillbaka..." Its pitch dark in here she can't see a thing... and she is 3, not 6 years old.. Amerikanen stutsar upp springer ut, antar att han har flytt till toaletten. 
Rakel hon gosar nöjt ner sig brevid mamma och är tyst  en lång stund tills hon säger "mummy where did he go, don't he want to sleep with us, is he not tired ?  
(att hon dessutom börjar prata engelska mitt i natten är ju ganska gulligt) Ja barn dom är roliga. Jag säger att han kommer nog tillbaka snart ska du se. Vilket han gör, frågar försynt om jag vill förflytta honom till soffan, men då har Rakel redan somnat sött invirad i dom stora tyska dunkuddarna som är varma undertill. Så där låg vi alla 3
 min gosiga svettiga underbara 3 åring, jag och  min  Amerikan.  Men sånt är livet. Vad ska jag göra. Och han har ju inte lagt benen på ryggen och sprunigt sin väg ännu så jag antar att det är ett gott tecken. 





Kommentarer
Postat av: johanna

Gud så gulligt!

Jag skrattar o blir lite rörd omvartannat!

Kram o HEJA!

//

Johanna

2009-01-31 @ 10:40:55
Postat av: Cissi

Hihi, Rakel ar verkligen sot! Var alla glada och nojda morgonen efter sa ar det val huvudsaken ;P Men som du sager, han vet nog inte vad han har gett sig in pa... ;)

2009-02-01 @ 19:23:06
Postat av: purplerain

Men vad mysigt det lät. kram

2009-02-02 @ 12:49:12
URL: http://www.purplerain.devote.se
Postat av: Kalle

Det känns ju alltid lite självgott att bara anta saker men visst är det väl jag som är Kalle? Eller?

2009-02-03 @ 22:22:09
URL: http://conversation.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0