Malin

Livet ar konstigt jag kanner mig ledsen upprord fortvivlad hur kunde det bli sa har. Nagon man alskat delat sa mycket med har tva barn med. Forandras till jag vet inte vad jag ska saga mera en att det ar sorligt. Jag kan sorja att jag forlorat en van, nagon som inte mera finns. Nagon jag trodde jag kunde dela allt med. Har visat sig vara nagon helt annan. Jag sorjer dock inte mitt beslut. Det har nog aldrig kannts battre. Jag ar glad och lycklig over att jag tog mig i kragen att jag fattade ratt beslut. Att jag inte forspillde mera tid pa nagot som var sa daligt, sa infekterat, sa grisigt och hemskt. Att det finns sa manga dar ute som star ut med sa mycket. Jag tanker pa er. Jag tanker ofta det kan inte bli varre en sa har, men sedan kommer dom dom nattsvarta dagarna nar man fragar sig sjalv hur i helvet nagonting nagonsin ska kunna bli battre. Nar ska det sluta. Ska det alltid vara sa har. Blir jag aldrig fri?  Dom sager tiden laker alla sar och forhoppningsvis sa blir det battre med tiden man kan ju alltid be till gud. :) Jag ser pa relationer runtomkring mig och jag vet det dar kommer aldrig att fungera, om dom har det sa har nu hur kommer det att bli sedan. Men vad ska man gora alla maste fa gora sina egna misstag. Men jag ar ocksa sa tacksam over allt jag har, underbara barn, en duktig nanny, ett toppen jobb, en fantastisk familj som alltid stottar. Fantastiska vanner som alltid finns dar. Vad mera kan man begara. Nu ser jag fram i mot att traffa min underbara alskade barn som jag inte sett sedan den 28 Dec.n ... ahh jag saknar er sa. Ni fantastiska sma anglar. Jag ar trots allt valdigt lycklig glad och harmonisk, i bland kanns det nastan for bra men det ar vall min tur nu. Ska skriva mera om julen Miami vid senare tillfalle. Kram pa er alla fantastika underbara dar ute. Speciellt till dig min lilla angel som fixar min bil... du vet vem du ar.