Malin

Jag förutsätter alltid det värsta. I fredags ringde Katarina, och lat meddela att hon och barnen skulle bli lite sena hem. Hmm tänkte jag hinner man kila ner pa en after work.

Mr big textar tidigare under dagen Of to gym, then heading home.

Nar jag sitter pa after work dimper det ner ett till sms, jumping in to Moorgate.

Och da tanker jag, och det har har stort mig lite. Men det ar svart. Nar jag har banen sa kanns det som han lever sitt egna liv. Han kommer och gar sa att saga. Visst jag vet alltid vad han gor och vad han har for sig. Men det kanns som att han gor sin grej. Medans jag alltid kastar mig huvud stupa ner i tunnelbanan for att fortast mojligast komma hem till gullungarna. Men vad ska jag gora da? Kan inte riktigt med att ”kräva ” att han ska ha samma ansvar. Försöker hålla mig till ett kort inlägg nu och inte sväva ut allt for mycket men jag tror ni forstar. For 1 ar sedan var han super singel. Gjorde och kannde precis vad han ville hela tiden nu har han hus och barn. Man far ju ga lite varligt fram.

Tillbaka till pubben, jag sitter dar och har vid det har laget fatt i mig 1 glas och vin. Och jag tanker. JA va bra om han ar pa vag hem da kan han ju losa av Katarina och jag behöver faktiskt inte stressa hem. Det har har ju faktiskt aldrig hant innan. Sa jag dricker ett glas till och beger mig sa smaning om hem. Och jag förväntar mig att komma hem till en arg Mr Big som blivit dumpad hemma med barnen utan förvarning. Men icke nar jag kommer hem star middagen pa bordet, champagen ar uppkorkad. Och flyttkartongerna som jag tjajtat om ar pa vinden. Lyckan ar total. What a man.!!!! Och har trodde jag han skulle vara sur?  

Sa min nya strategi ar att jag helt enkelt ska halla mig jakligt sysselsatt pa mina barnfria veckor med andra saker. Sa kanske bade han och jag uppskattar mera den kvalitets tid vi far tillsammans. Och han kanske haller sig hemma mera pa barn veckor. Och jag far mera td for vanner. Intressant. Fortsättning följer.