Malin

Rakel sommar pysslar lite...

Sen den 26 juli tror jag att jag har sett Mr Big i total 7 timmar, forst var han I NYC,jag var i Sverige, sen var han pa jobbet, sen var jag pa jobbet och nu ar han pa jobbet igen... jag ar trott pa riots, och bors krascher. Kan det inte bara vara lite normalt. Jag vill ha semester tillsammans.  Blir det ingen semester tillsammans sa aker jag pa min forsta ever semester sjalv. Men nu ska jag oja mig lite over hans pass som fortfarande ar pa vift i Birmingham tror jag det var.  Snalla Jesus, gud lat det bli klart tills nasta vecka.

 Jag har jobbat kvalls skift den har veckan nar jag kommer hem sa sover han. Nar jag vaknar har han gatt. Nar jag ar ledig, sa jobbar han sa sent sa han sover pa hotell och nu ska jag jobba hela helgen.  

Men jag ska inte klaga jag har ett bra liv och tva fantastiska barn. Dom sager sa mycket roliga saker, I dag sa Rakel
” mummy I love you more then California”  Isak sa ” mummy I love you more then the moon” Men dom kom inte riktigt overrens om huruvida dom alskade sina foraldrar mera en varandra.  

Jag tanker ofta pa Madeline Mccann som forsvann. Vad som hande med henne och hur man gar vidare. Skulle jag forlora mitt enda barn skulle jag ta livet av mig.  Jag tror inte jag skulle kunna komma over det.

Men om man har andra barn och ta hand om som dom hade da maste man ju halla i hop det. Hur gor man det hur gar man vidare? Jag laste en interjuv med deras mamma nar hon sa att hon aldrig lamnar sina barn langre och hon refererade till nar hon hade tankat en gang och bett barnen folja med in. Och dom hade undrat varfor dom inte kunde vanta i bilen. Och sen svarat med att ar du radd att nagon tar oss med som dom tog Madeline.

Kanske ar jag lite morbid som funderar over det har, men varje mandag jag sager hejda ar det som jag gar sonder lite grann, och ibland sa tanker jag tank om jag aldrig skulle se dom mera ar det sa har livet skulle  vara ar det sa har att leva utan barn. Men sa ar det ju inte. Mitt liv ar pa HOLD varannan vecka. Jag lever jag gor saker men det ar liksom inte riktigt pa riktigt nar barnen inte ar dar.  Jag undrar hur det skulle vara om jag en dag skulle ha nya barn som skulle vara dar hela tiden. Skulle man kanna sig mera levande, eller annu mera skyldig.  Oj nu blev det flummigt och sent.  Jag tanker pa er alla mina fina vanner och familj dar ute jag ar glad att jag har er...Sov gott.