Hur gor man for att bara stanga av?

Jag ar trott. Kanner mig helt utsliten aven om jag har semester. Jag har sjuk hemlangtan till Sverige.
Jag kanner mig fruktansvart host deppig, och som en otrolig jobbig flickvann. Jag kan inte sluta jag maste tjata och gnata lite om allt. Det maste vara sa jobbigt attt leva med.

NAr jag blir san da stanger Mr Big av mig han vare sig lyssnar eller svarar nar jag pratar och da blir jag ju helt hysterisk och tjatar och gnaller annu mera. Vad ska jag gora. Kan jag inte bara vara javligt glad och tacksam for mina fina barn, vart fina hus och allt  som faktiskt ar bra i livet. I bland undrar jag om jag ar dammaged gods. Om jag ar helt okapabel till ett fungerande forhallande. Om jag kanske skulle vara battre off ensam. For jag orkar ine vara den enda som hetsar upp mig. Jag onskar jag hade hans formaga och bara stanga av ALLT och ga till jobbet.  Hur gor man? var ar off knappen? nej nu far jag rycka up mig.. Ny vecka och nya tag..


Min fina Ylva

Det ar inte latt for mina vanner nar jag ar pa praktik, jag forsvinner och har inte tid med nagon.
Men i lordags tog jag mig i kragen och gick ut och traffade Ylva pa en drink. Vi hade sa trevligt och ibland ar det skont att fa alta av sig lite, eller om man som jag haft det lite tufft pa sistone mycket altande. 



Jag passar aldrig in men jag ar en glad skit enda...




Jag har nog altat  det har forrut. Men jag kan umgas med vilka manniskor som helst, jag ar super social. Men jag passar inte in nagonstans. Pa universitet ar jag den vita aldre overklass tjejen. Aven om jag verkligen forsoker tona ner det. (Ni som kanner mig forstar).

I barnens skol-social liv finns 3 olika forladrar lager.

Division 1 Organic mums, tank skogsmulle, inget smink, lite overviktig kultur DN, teater och mycket laxlasning.

Division 2 Varsta varsta rika overklass hemma fruarna som har maids, gardner, nanny och PT. Ungarna gar alla pa svindyra privat skolor, mammorna har typ aldrrig arbetat och satter bara spratt pa sin mans pengar.

Division 3 Helt normala mammor men trakiga, engelska och totalt ointresserade av mig. Dom har redan sin lilla klick.

  

Jag ar bara helt fel, och inte sarskilt intresserad av att vara kompis med nagon av oavanstaende. jag ar for non-organic.  For fattig for dom rika, for ung for division 3 och sa ar jag ju skild.  

 

Hur manga ganger far jag hora det ”herregud har du 2 barn! ” Och sa tittar dom pa mig, och sen alltid en lite dommande bliken, och jag ser hur dom tanker -du borjade tidigt.

Visst sjalvklart ar det en komplimang att manga tycker jag ser mycket yngre ut en vad jag ar. Men nar jag tanker pa det att jag var 19 nar jag traffade x-keeet och 24 nar jag blev gravid ar det ju helt sjukt. Nar jag ser 19-aringar i dag och tanker skulle jag dejta en 19-aring never ever. Men det var ju vad han gjorde. Helt galet hela grejen. Jag kanner mig inte som 31, men det ar vall for att jag missade hela den dar perioden mellan 20-30 och tar igen det lite nu, och ibland kanner jag mig mycket aldre nar jag ar hemma och syr gardiner och gor stor kok.

Nar jag traffar nya manniskor typ hos frissan  och pratar om nagot jag har gjort pa mina barnfria veckor, och det sedan kommer upp att jag har barn. Sa blir det sjalvklart en massa fragor, for var ar mina barn nar jag ar pa gymnmet, ute med tjejkompisarna eller pa weekend trip??? JA med sin pappa sa klart. Men da maste man dra hela den storyn.  

 

Och om jag later bli att namna det faktum att jag har 2 barn och bara lossas att jag ar en tjej som dejtar en amerikan. Sa kanns det helt hemskt, som att ljuger. Men jag tror jag maste ova lite mera pa det. Man maste inte beratta allt for alla hela tiden. I bland kanns det dock som jag maste overkompensera, vara den som bakar dom godaste bullarna pa skolans cake sale for att visa att jag kan visst, eller vara den galnaste roligaste tjejen nar jag ar ut for att visa att man inte maste vara en trakig hemma mamma nar man fatt barn.. Pa universitet kanns det helt OK, dar skiter jag i allt. Vill bara vara bast i klassen,  ga ut med topp betyg och fa ett super jobb  men det ar vall ocksa nagon slags revanch. Jag har ju aldrig varit nagon pluggis innan direkt.

 Men som min mamma sa det kanske  ar arftligt att inte passa in, och jag vill inte vara nagon organisk henna fargad hemma mamma, ingen ung party tjej, inte fattig student heller for den delen.  Jag ar glad och stolt over den jag ar och jga kanner jag hittat mig sjalv. Onskar bara ibland att det kunde finnas lite fler som mig dar ute...


En riktig suddig tjej kvall...

 
Den lugna lilla utekvallen blev en  valdigt lang kvall. Jag motte upp tjejerna och vi pimplade vin pa Mews of mayfair. Jag ar sa glad over att jag har sa manga fina vanner och en bra blanding, som fyller alla behov. S och A som jag var ute med i gar ar riktiga singel party tjejer mitt i karriaren al’a sex and the city.  Senare under kvallen tyckte vi alla att det var en valdigt bra ide att ga till Boujis pa en Tisdag? det var full proppat.

Men det ar lite konstigt att ga pa nattklubb med tjej singelkompisarna nar man har kille. Exakt nar ska man saga till killen som pratar med dig att – ursakta jag har pojkvan?
 Det kanns ju lite fanigt ha det som oppningsreplik och ju langre man har pratat dessto konstigare blir det. Jag ar hursom helst sa underbart tacksam och lycklig over att jag har en fin och go kille att ga hem till.  Jag vet inte hur det skulle kannas att vara 30 ar och singel och inga barn.  Jag vet att jag har missat offrat mycket. Jag gifte mig och bildade familj tidigt. Jag har aldrig akt i vag pa tjej resor och gjort alla dom dar grejerna mina singel kompisar har gjort. Och visst kan jag vara avundsjuk. Men nar jag kom hem i gar kl 03.00 sa deklarerade jag min karlek. Sa det ar bra att ga ut ibland ENSAM.
Hela den dar grejen nar man traffar nan ar ju allldeles underbar man ar nykar lycklig och glad men det ar ju ocksa sa jobbigt innan man hittat varandra. Man ar osaker, ska vara fin, cool och allt ska vara perfect. Vist kan jag sakna det nar jag sitter hemma i soffan i mjukisbyxorna och pillar nasan kanske inte super sexigt. Men da ar det bra att blanda lite.

Jag traffade ocksa en kille i gar som var sangare i bandet Imagination, dom hade nagra hittar pa  80-talet, Body talk och Illusion. Var tvungen att googla det i dag trodde han drev med mig. Han tjatade hela kvallen om att vi skulle ga pa dejt.. tror inte det va?  Men det ar ju en rolig historia.

Barnvakt



Min sota son som ar nojd, bara han har lite playmobil att leka med...

Jag ar hemma hos Sara ater choklad dricker tea och tittar pa TV, laser Amanda Schulmans blogg varje dag. Jag gillar hennes satt att skriva men jag forundras over hennes liv. Vet inte om jag ska bli avundsjuk over att hennes man gav henne frukost pa sangen varje dag under hela graviditeten. Och jag forsoker lata bli att gammfora det med min egen graviditet...Eller om jag ska tanka pa hennes liv som en romantisk Hollywood film inte riktigt pa riktigt.

Igenting att gammfora sig med. Jag laser Russel Harris bok ACT with love. Nina har fatt mig hooked pa sjalvhjalps bocker och det har ar den basta. Den handlar nycket om att arbeta med sig sjalv, vad vill jag, vilka varderingar star jag for hur vill jag vara som mamma flickvan, och van. Att lara sig se vad man har i livet som ar riktigt bra inte allt det daliga i dit forflutna. Jag ar expert pa att klaga pa allt. Haromdagen lagade Mr Big fantastisk middag i tradgarden och allt jag kunde prata om var fagelbajset pa traterassen, och alla trasig glodlampor i tradgarden. Jag menar det ar ju galet. Sa boken lar en hur man slutar vara en gnallig gnatig flickvan. Hur man kan vara en fin manniska som ger karlek.

Och jag har faktikst en pojkvan som gav nig en sprillans ny bil, och inte vilken bil som helst. Om man ska ga in pa matrealistiska detaljer.Sa jag ar nojd...

min alldeles underbar bil....


Veckans bok & relations tips..


Jag alskar relations bocker, tyvarr har jag inte tid att lasa sa mycket som jag vill, eftersom jag pluggar och nar jag laser blir det mest studie litteratur. Men min kompis i fran Sverige hon ringde forra helgen och laste upp foljande....



Grunden till all bekräftelse är förmågan att lyssna. Redan här stupar många. Här är ett exempel på hur det kan se ut när två personer inte lyssnar till varandra.
Det unga paret har blivit osams om en detalj, en bagatell som ingen av dem egentligen tycker är särskilt viktig. Men grälet verkar leva sitt eget liv, det växer och blir allt otrevligare. De börjar dra in gamla oförrätter, båda blir aningen oroliga för vart det här ska ta vägen. Plötsligt börjar tårarna rinna nerför hennes kinder. Han fortsätter sammanbitet att svara på hennes ord, utan att bry sig om att hon blivit ledsen. Hon rusar till slut ut ur rummet och slänger igen dörren.

Hans perspektiv:
Han betraktar grälet som en kamp. Nu ska de reda ut vem som har rätt och vem som har fel. Han har givit sig in i en strid, och den vill han vinna. Hon SKA inse att hans åsikt är den mest logiska och därmed den slutgiltiga. Hennes tårar ter sig obegripliga. Inte börjar man väl gråta mitt i striden? Han kan inte se tårarna som något annat än ytterligare ett vapen som hon tar till mot honom, och han tycker inte att det är juste av henne att försöka få honom på fall på det sättet. För visst berörs han, även om han inte visar det. Men eftersom han tycker att hon fuskar väljer han att inte bry sig om att hon gråter. Han dömer ut hennes tårar som ett försök att manipulera honom och blir arg.

Från boken Tillsammans av Anna Kåver och Åsa Nilsonne

 

Kanner ni igen er tjejer? Hennes verison behover jag vall knappast ga in pa.
En anna rolig bok som jag rekommenderar till alla mina singelvanninor ar Why men Love bitches (som jag snodde fran mina basta basta bachelor kompis i Miami. Sa aven killar laser "terapi bocker") Nasta bok pa min las hylla ar nedanstaende men den far jag nog lasa i smyg :)


RSS 2.0