sockor

Jag gillar verkligen inte att städa det är som en svart sörja som aldrig aldrig tar slut. Varje dag när jag kommer hem från jobbet börjar det. 
Visst Anna hon plockar undan innan jag kommer hem och det är jag tacksam för men det tar aldrig slut.
Varje vecka ja,  jag har räknat på det här tvättar jag 21 par trosor och kalsonger, 42 st strumpor, hur deprimerande är det inte. Och medans jag tvättar, städar, viker tvätt och stryker. River dom kära guld grisarna ut något annat. 

Torsdag kväll jag kommer hem från jobbet viker tvätt från 3 tvättmaskiner, undertiden drar Rakel ut halva sin garderob för att prova nya kläder. När jag vikt klart, är det dags att plocka in hennes utrivna kläder. Medans jag plockar kläder, leker dom legot. När jag är klar med kläderna är det dags att plocka undan legot. Sen tittar vi på barnprogram, 20 minuters lugn och ro. Samtidigt som det tittas på barnprogram äts det lite granna vilket resulterar i smulor. Så när dom väl har somnat är det dags att dammsuga igen. Ni kanske tror att jag skojar men det här städandet ger mig panik ibland på riktigt. Det enda positiva är att jag iallafall slipper plocka upp någon annans skit. 

I dag fick alla på jobbet bonus men inte jag, för alla vi stackare som började efter 31 September får snällt vänta tills nästa år. Jag började den 13 Oktober. 
Finns det någon fond man kan söka kanske. 

I mitt ny liv vill jag ha

Diskmaskin
Torktummlare
Ett ordentligt strykjärn, som inte behöver muskelstyrka för att stryka slätt. 
En städerska som kommer helst 2 gr i veckan, som kan stryka, damma och vika alla barnens kläder fint.

Ja man kan ju alltid drömma. 

Dubai Dubai..

Hmmm ja livet förändras helt klart, för några veckor sedan så fick jag ett text från  Mr Ken, han frågade om jag ville åka någonstans med honom över en loong weekend som dom säger här. Har jag någonsin sagt nej till något sådant så sagt och gjort jag bokade 2 dagars semester. 
Var destination var en överraskning och jag ville inte veta. Så underbart att inte behöva organisera fixa och administrera så jag frågade inte ens. Och när vi 2 veckor tidigare åkte i väg och åkte skidor misstänkte jag att han knappast hade bokat in ytterligare en skidhelg men helt säker kan man aldrig vara.

Några kvällar innan avresa  vi vi ute och han krackelerade, det är svårt att hålla mun efter några drinkar. Men ett bättre resmål hade jag aldrig kunnat önska mig.
Som Nanny Anna sa,  Suprise weekend och jag tänker Brighton inte Dubai. Försökte förklara det där för Mr Ken när vi var i Dubai, att som svensk tjej är man van vid att dela notan, och åka nattbuss hem. Och att jag är lika glad och lycklig oavsett.  Det kanske det är därför det är en så bra kombination, Mr Ken är glad att någon uppskattar och inte tar förgivet. Som jag föreställer mig att Amerikanska tjejer kan göra förväntar sig wine and dine,   jag är lycklig och glad över att det finns någon som anstränger sig uppskattar mig för den jag är och inte tar mig förgiven. Som dom säger once you go black you never go back, jag säger samma sak men om Amerikanerna. 

För er som frågat om Dubai, det är plastig, öken, varmt, sand. Dom bygger överallt det största av allt som går att bygga. Har inte varit i Las Vegas men kan tänka mig att det känns lite likadant. Som Moskva men varmt. God arabisk mat, ganska dyrt, som London kanske lite billigare på marknaderna. 
Ingen Alkohol, nej jag är inte alkohliserad men till en god middag skada det inte med ett gott vin. Här kan man bara dricka på hotellet och eftersom den stackars bartenderna förmodligen aldrig har smakat på en drink utan bara läst ett recept en gång för 3 år sedan så kan jag inte säga att dom blandar fantastiskt. Men jag lärde mig snabbt och höll mig till vin.  Vi gjorde en ökentur en dag, det var roligt har aldrig sätt öken, Mr Ken åkte Sandboarding. Jag avstod, tanken på min icke existerande sjukförsäkring, brutna fingrar i Dubai...ett förtvivlat telefon samtla till pappa... ha det vore typiskt.. Vi förvirrade oss in på en Souk en kväll, trodde vi aldrig skulle hitta ut. Köpte lite sjalar och krimskrams som man ska. Åt underbara kebaber för 5 kr st, bästa maten på hela resan.  Och Johanna om du undrar varenda märkes butik du kan tänka dig har en affär där men det är ju precis som i London. Inte billigare inte dyrare.

Annars, Muslimer dom har ju åsikter om klädsel och känslor inga korta kjolar, inget pussande och kramande på allmän plats. Vi gjorde vårat bästa, blev nästan arresterade i hotell poolen dom tyckte nog det var skönt när vi åkte hem :)

Hotellet var fantastiskt, pool, sand, fina trädgårdar och dessutom ett av dom få hotellen som inte var en skyskrapa. Mr Ken han har dille på Hotell, ja det finns ju sämre saker att samla på. 

När vi skulle hem, ha ha ja vad ska man säga vi anländer till flygplatsen efter en 5 stärning 5 rättersmiddag trötta mätta och småfullla. 
Mr Ken blir alldeles vit. "Malin Malin I can't belive how could this happend aggghhh " Han gör så ofta utbrister något, som får mig att tro att någon har typ dött och sen blir han tyst... tyst tyst. Jag undrar så klart vad som försigår där uppe i huvudet.. Och när man är van vid någon som alltid skäller gnatar och tjatar så tänker jag ju automatiskt att det är något som jag gjort fel. 

Mr Ken har bokat biljetterna för Söndag kväll 2 am, vilket ju är Lördag natt om ni hänger med inte Söndag natt. 
Så där står vi på flygplatsen kl är 01.00 SÖNDAG KVÄLL och vi ska båda två vara på jobbet 8 timmar senare jag har barnen på måndag kväll samt ett inbokat läkarbesök. Shitt pommefritt. 
Skulle ju kunna bli galen men det ända som snurrar runt i mitt huvud är åhh jag älskar nog denna man ännu mera så underbart befriande att han faktiskt missar ett flyg och inte blir skogstokig och arg. Så efter lite meck fram och tillbaka så köptes det två biljetter hem med nästa flyg som avgick 1 timme senare. Så vi båda han till jobbet i tid. Men utan väskor dom är någonstans mellan Boundsgreen och Dubai...

Jag känner mig som en 15åring inviradd i sockervadd, jag är så glad lycklig och alldeles kär. 



Det är så hemskt så läser du det här skicka vidare....


Ett litet barn är borta - en ensam mamma helt förstörd! 

Vi skickade dej tidigare idag ett mejl om Mia och Thor. Thor, 1 år, har blivit kidnappad av sin pappa. Du som varit med i Svenska Mammor ett tag vet att vi vanligt vis inte engagerar oss i sådana här frågor. Men detta fallet är annorlunda. En mamma som gått efter lagen och gjort allt för att göra saker rätt och se till att hennes son får del av båda sina föräldrar är i kris. Thors pappa, Andrew Wang, hade i lördags umgångesrätt med Thor i 4 timmar. Under dessa 4 timmar kom domen som gav Mia ensam vårdnad och rätten att ta sin son och flytta till Sverige. 

Pappan kom aldrig tillbaks med Thor. Mia är fotfarande i chock och tillråga på allt tvingas hon gå till sitt jobb. Alltså kan hon bara leta efter sin son efter jobbet! Thor's pappa har bara tillbringat 3 timmar per veck med Thor och då under "supervision" Just förra veckan var första gången Andrew hade Thor själv. 

Vi har varit i kontakt med Mia och hennes vänner i Sverige. Media i Sverige har skrivit om fallet men ingenstans har det skrivits i USA. Ingen Amber alert har gått ut. Mia behöver vår hjälp. 

VI BEHÖVER 

MEDIA KONTAKTER

Vi behöver alla kontakter vi kan få till amerikansk media. Om du har kontakter på er radio station, TV station, tidning .. ja vad som helst snälla skicka dem till oss. 

PENGAR 
Mia har varit ensamstående förälder ett tag och Andrew har aldrig betalt något underhållför Thor. Alla mias pengar har gått till advokat för att få igenom skillsmässan. Nu tvingas hon betala en hel del av sökandet själv. Vi återkommer snart med me rinfo om hur du kan donera till Mia och Thor. 

ANNAT
Om du kan tänka på något annat sätt att hjälpa till bara hör av dej. Du kan mejla oss på info@svenskamammor.com 

VIKTIGA DETALJER. 
Pappan: Andrew Wang, 32 år är av Vietnamesiskt ursprung. Han är atletisk och välbyggd. Ca 179cm/5’10’’ 
Bil: Han kör en silverfärgad VW med registeringsnummer 5KLF201

Om du vet någonting om Thor eller Andrew ring LAPD på 911 (Om du befinner dej i LA området) eller linjen för kidnappade barn 1-800-THE -LOST. 

LÄNKAR
Här kan du läsa mer och följa fallet
Svenska Nyheter

 

SNÄLLA SKICKA DETTA VIDARE TILL ALLA DU KÄNNER, POSTA I DIN BLOGG,  PÅ FACEBOOK. LÅT OSS HJÄLPAS ÅT ATT FÅ HEM THOR!


Pengar pengar

 Ush nu har jag precis betalat nastan £60 pund for att fa alla mina skor omklackade och sulade, sen ska oysterkort fyllas pa yttelrigare £100. Maten handlas £50,  Skatten pa bilen betalas £100, vatten rakningen £50. Listan tar aldrig slut.
Tycker inte om nar det gnags pa det lilla sparade jag har. Dessutom en tandlakar rakning att betala. Ja jag har forsakring men jag maste fortfarande betala 20% och jag ska ga och klippa mig. Viss jag kan strunta i frisoren men om man inte har gatt sedan i Maj, kanske det ar dags ? Nej nu blir det matlada och hemma kvallar fram till i Juni!  

Det kanske kunde vara ett roligt projekt se hur lite pengar man kan gora av med pa en manad, kanske ska prova det. Ata bara havregrynsgrot. Jag ar serios nu. Kanske kan skapa en ny blogg. Fattigamalin.blogg.se dar jag kan dela med mig av mina spar tips.

Var ute I fredags det hjalpte vill inte heller for varldsekonomin. Smet ut nar barnen hade lagt sig gulliga Malin satt barnvakt, det gick bra.  

Stor stadade hemma hela Lordagen och moblerade om i bakfyllan. Barnen var min sma hjalpredor kankade och bar. Sa roligt hade vi. Och det blev sa rent sa rent. Tvattade alla fonster, torkade alla lister skapsluckor och golv. Dammade allt torkade av barnens leksaker. En lugn helg.  

Nu laddar jag for min mystery trip pa Onsdag sa jag ska inte klaga. Da ska jag pa semester till pa Sondag vet inte vart, men det ska bli underbart. Och det basta av allt det ar inte jag som behover planera och organisera allt hela tiden. Och jag kunde inte onska for battre ressallskap! Men jag gillar inte det har med ekonomi det gnager. Kanske skulle skaffa mig ett extra jobb ? Varannan vecka, jag ar javligt bra pa att stada ? :)

pS tack for all gulliga kommentarer.. Ds

29 år skild 2 barn.. vad hände ?

 

Ja vem är jag... Hur var det när man var 15, jag var muffare. Till min mammas stora fortvivlan hade jag gatt med i MUF. 

På helgerna så träffades vi och diskutterade hur vi kunde förandra världen, hur alla skulle se efter sitt eget hus att allt var mojligt. Alla hade en egen fri vilja att gora nagot fantastiskt av sitt liv. 
Jag laste nyliberal hoger bocker kommer inte ens i hag vad dom hette längre. Skrev specialarbeten om Amerikanska valet, satt med i kommiter, gick på bal och åkte på kongresser. 
Tyckte jag var vuxen och världsvan herregud jag var ju bara barnet. 

 

Gymnasiet, Riddarfjardsskolan kanske inte den mest högervridna skolan i Stockholm. Kanske inte sa konstigt att jag inte hade några direkt kompisar. 
Det var rosa Ralph Lauren skjortor, pärlhalsband och Stureplan.  Tittade pa gammla kort haromdagen, nar jag står iklad, bruna manchester hängslebyxor, med en nej tack kärnkrafts knapp pa bröstet och Mats system kamera over axeln. Växtfargat garn och hemstickade tröjor Stackars mamma undrade nog vad som hade hant. Hon hoppades nog pa att det var ett tonårs uppror som skulle klinga av.  

 

Akte till Nya Zealand, flippade ut lite granna, hangde med helt andra kompisar som inte delade samma varderingar, lite laskigt att komma ut ur bubblan, men roligt. Vi festade, passade barn, och hade sa roligt tillsammans. 

 

Kom hem ingenstans att bo, trillade tillbaka till det välkanda. Började plugga, jobbade extra. Delade lägenhet ett tag med den fd utrikesministerns son. 
Vilka partyn vi hade. Det var tider det. Champagne, galna utekvällar, jag dejtade den där galna konsulten som vi kallade rakan. Sena kvällar ute i Bromma, god mat vi levde livet helt enkelt. 

 

Vad hände sen, träffade filifjonkan jag var nog så trött på allt det där vilda galna, villa bara ha någon som tog hand om mig. Och det gjorde han till trots. 
Vi fluffade till oss levdelivet som vi var 38 fasten jag bara var 20. Det var ganska skönt, slippa ga ut bara vara hemma. Inte göra så mycket. Det kanske var det som var problemet. Jag åldrades i fortid, blev någon som inte var jag. Jag ar sa jävla anpassningsbar. Lite for anpassningsbar för mitt egna basta. Gifte oss fick vara guldklipmar. Var det gick snett jag vet inte, och även om jag vet, inget jag tänker ventilera. Men idag 13 Februari är jag skild! Och det tänker jag fira. Livet är för kort för att slösa på att inte må bra. En klyscha men man lever bara en gang. 

 

Jag har snubblat, fallit, rest mig ur gruset
Jag gjorde det för dig och mig, gjorde det för oss
Jag gjorde så mycket, det gav mig så lite - men
allt det där är över nu, för sen jag tog mig loss

 

Ja sen jag tog mig loss, var jag som en galen kalv pa grönbete. Det var som att jag andades for forsta gangen pa 8 ar och jag kunde inte fa nog. Jag ville ha mera mera mera. 
Som ett girigt barn i en godisbutik. Jag vill ha mer mer mer. Som en 15 arig testosteron pojke i en 28arings kropp.
Jeahp  leathal combination. Men jag överlevde, skövlade några stackars män som stod i vägen.. 
Sara och jag körde runt som galningar i min skumpiga gammla Volvo skrattade och grät om vartannat. Nyskilda och galna båda 2 med 4 barn i släptag. Men hur länge kan man hålla på. Det varar inte for evigt. 

Fick den där nycken att jag skulle flytta till Stockholm. Skrek och grat och kämpade, var helt övertygad om att detta var det rätta for mig och barnen. Nu skulle dom få en trygg harmonisk uppväxt i Stockholm.  Satte mig på planet och hela kroppen skrek det är FEL FELFEL, jag kan inte. Jag måste ge det en chans, aven om jag ar lycklig nu mina barn ska inte förlora sin pappa dom har inte valt det här. Det ar jag inte dom.

 Filifjonkan stackaren fick frispelet sa vi tillbringade 2 veckor i Stockholm med varsin advokat och helt idiotiska diskussioner. Klart han ville ha sina barn i Stockholm. Men han trodde nog att jag fatt en psykos. Att jag inte visst vad som var ratt eller fel.  Nej tillbaka till London. Shit pommefrit. Bära eller brista.

Vad ska jag gora inget jobb ingen bostad, en pappa hemma i Sverige som nog inte var så glad over att jag ändrat mig igen. Men det löser sig alltid som mamma sager och det gjorde det. Tittade på 15 lägenheter med gullungarna i släptag, gick pa arbetsinterjuver, valsade runt mellan olika engelska myndigheter, filade pa min CV, grät lite. Drack lite mera vin. Och så en dag hittade jag min våning, kanske inte vad jag drömt om. Fin var den men den hade kunnat lega battre. Men nu får man ta det man får. Jobb fick jag ocksa. Heltid. Jag som alltid innan föraktat mammor som jobbade heltid, hur kunde dom lämna sina stackars barn hemma. Nu blev det som det blev och vad nöjd och glad jag blev. Det var underbart att arbeta.

 

Jag hade ett liv, en lägenhet, ett jobb att gå till. Visst jag fick panik varje gång filifjonka hade barnen och jag hade en helg själv. Vad gor man när man så länge alltid alltid varit med någon annan. Vet inte om jag kan lära mig den dar ensam biten. Vissa får panik om dom inte får egen tid jag ar tvärtom. Ju mera dessto battre. 

 

Sen drabbde den mig jag träffade den där underbara Amerikanen. Jag ville inte allt sa Nej nej nej. Ingen bra ide, inte ratt tid, dalig tajming helt enkelt. Han sa jag ringer , jag tänkt hoppas inte, Jag stretade, men sen vet jag inte vad som hände nagot annat tog över. Nu lever jag en dag i taget. Försöker ta det som det kommer vill inte tänka framåt, bara vara och njuta av varje dag som går.

Nu har jag det perfekt både och, hemma mamma livet en veckan, ute parta ha roligt livet andra veckan. Jag vill inte ha vare sig eller jag vill ha ALLT.

Jag ska köpa henne pärlor
Det finns pärlor utav glas
Det är såna jag vill skaffa
Såna som kan gå i kras
Jag ska säga att det vackra
Är så skört, så skört som du
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga Du ska va rädd om dig själv nu


Lite ludd

Jag och Sara pratar om hur det var dom där senaste 8 åren. Vad gjorde vi. Hur var det. Vad kännde jag igentligen. Var vi lyckliga? bråkade vi mycket? 
Det är som ett ludd jag kommer knappt ihåg längre. Det är ju helt stört vi har två barn tillsammans och jag har raderat 8 år. 
Hur kan jag inte komma ihåg. Visst kommer jag ihåg men endå inte. Men som det är sagt jag är väll en struts.
Vissa saker, ibland gämför jag lite försöker se om det är någon skillnad.
När jag var med filifjonkan tänkte jag att när det här är över och om när jag träffar någon annan kommer jag att veta, jag kommer att se skillnad. 
Och visst ser jag skillnad, det är som en milsvid. Kanske ska jag vara glad att jag lämnat all minnen bakom mig. 
Men det är lite konstigt. 
Min nya darling är bara sa söt, när vi flög ljög han ihop för flygvärdinnan att hans fru var gravid och behövde priorty boarding for att vi skulle få sitta tillsammans.
Jag gillar inte att flyga längre..... men jag gillar Ken. Allt blir lite lättare med honom.

Hur ensamstående mammor som oss klarar av vardagen...

Vi ger våra barn frysta köttbullar  mitt i natten när dom har ont i tänder som knoppas.

Vi ställer våra Apple I phone och tajmar dom när dom klär på sig, äter frukost, borstar tänderna. Belönar med star charts. 
Lite tävling har aldrig skadat.

Ljuger for dom när dom ska sova, mutar dom med att dom ska fa ha på sig fin klänning på fredag, gå och bada, köpa nya DVD filmer. Vad som helst bara dom somnar. 

Mjölk, kakor, glass, kärlek och pussar

Har  underbara Nannys... 


En javligt skitjobbig dag


Nu ska jag klaga.... Det borjade redan i gar kvall, kande mig bara ledsen lag och deprimerad.
Vaknade i morse med det dar som drabbar oss kvinnor en gang i manaden man borde vall ha vant sig efter 15 ar, och forstatt att det skulle komma. Det brukar ju hanga i hop med att jag kanner mig sjalvmordsbelagen. 
Men tydligen inte jag hatar det. Dessutom blir jag pa sa daligt humor.

Nar jag skulle ga fick Rakel frispelet och kravde mammas handvaska sa det var bara lamna Mullberryn hemma med 3 aringen och packa ny vaska. Visst vad somhelst bara alla ar nojda och glad.


Kom till jobbet, alla som jag jobbar med ar proffesionella, trevliga, roliga forutom jag namner inga namn. Men det finns vissa som gladjer mig mera en andra. Och for tillfallet tror jag att dom ger mig lite hard time.  Men det ar vall mitt vanliga avundsjuke syndrom som har drabbat mig. Vad ar problemet. Varfor ska alla lagga sig i allt hela tiden som dom inte har nagot med att gora. Det stor mig otroligt nar folk ska halla pa med micromanagment. Slapptaget. Det blir battre for alla inblandade.

En av mina snallare kollegor bjod mig pa Kola i dag och krach sa gick min bro sonder, inte den som gar upp till hjarnan utan bara den mellan mina tander. Och jag HATAR att ga till tandlakaren det blir bara varre och varre med aren. Som tur ar har jag tandlakar forsakring. Men det blir nog dyrt hur som helst.


Hade tankt att kanske ga ut i morgon fira min skilsmassa som blir klar men nu kanns det som man far spara sina slantar. Eller sa kanske det ar precis vad jag behover.

  

Nej ush nu vill jag bara ga hem dricka en flask rodvin lyssna pa ledsen musik och GRATA!!!!!!!!!!

  

Hittade dom har fina armbanden i dag, ska nog trost shoppa lite..from Jessica Kagan Cushman vilket tycker ni..?
"Dahrliing I love you but give me Park Avenue" or "I wan't to be the girl with  the most cake"
http://www.spoiledbrat.co.uk/ 




Malin 3 år typ...


Det är ...

Det är först när man träffar någon annan som man riktigt inser att man förändrats. Man har något att gämföra med. 
Hoppas att det är till det bättre, men inser också att jag har lite issues som jag nog borde jobba på. 
Vem har sagt att det ska vara enkelt! Man kan bara göra sitt bästa ibland trampar jag i klaveret men man lär sig av sina misstag (inte hetsa upp er nu det är bara bra med min nya vän, Ken, det här är lite mera allmänt. ).


nu blev det sadar langt igen..

Hej a ha.. Den har veckan har jag arbetat hart. Jag har varit vikarieranda PA till varan hogsta chef och det har gatt riktigt bra. Alltid roligt med en ny utmaning. Jag gillar att ha nagot att bita i. I gar hade vi champagne tasting pa jobbet, och lite skumpa ar ju aldrig fel roligt att lara sig nagot nytt. Idag kanner jag mig lite lagom trott men inte sa farligt.  

Varan staderska pa jobbet fick samtal idag att hennes mamma i Colombia presis dog, sa hemskt. Stackarn hon var helt forsord bara grat och grat. Da mar jag daligt och tanker pa min familj tank den dagen man far ett sadant samtal vill bara grata bara jag tanker pa det. Man ska vara glad och tacksam over det man har. Jag kan inte saga det tillrackligt jag har varldens basta mamma, pappa, Mats och syskon och jag saknar er ibland kanns det sa jobbigt att ni ar sa langt bort.  

Tittar ju lite pa lagenheter, Tittade pa en i mandags som var perfekt men landlorden ville inte ha hyresgaster med barn, och jag kan ju inte morka att jag har tva underbara sma busungar hemma sa det var bara att bita i det sura applet. Ahh jag saknar dom det ar lite tungt att inte se dom pa en vecka.  

Pratade i gar med min landlord som jag har och fragade om inte dom hade nagot i Crouch End som dom ville hyra ut till mig. Det hade dom, men over min budget sa kalrt. Men om dom inte far den uthyrd sa ska dom aterkomma jag HOPPAS HOPPAS HOPPAS for den lgh ar sa fin med tradgard.
Det ar storigt nar jag var i kontakt med den andra maklaren sa ifragsatte han om jag verkligen hade rad med lgh som jag hade tittat pa precis som att nar man har 2 barn skulle titta pa en lgh som man inte har rad med. Jag arbetar heltid.
Trots det  ville han  nodvandigtvis veta vad mitt X jobbade med osv. Det kanns diskriminerande tror aldrig att dom skulle fraga en man samma saker. Men jag tittar vidare.  

Ofta tanker jag, "jag ar stark sjalvstandig och jag klarar mig sjalv och det ar underbart. Jag behover ingen man som forsorjer mig och haller mig i handen, jag kan sjalv precis som en trotsig 3 aring" Sen har jag ju en gosig amerikan som jag kan vacka mitt i natten nar jag druckit for mycket champagne och beordra ner i koket efter cocacola. Underbart och det betyder sa mycket och ar det nagonting jag lart mig ar det att inte ta anything for granted.

Har gjort min forsta internet shopping, sa nu har jag handlat smarrig mat som levereras pa Mandag kvall. Kanns lyxigt att fa det hemkort och slippa bara och konka med 2 barn i slaptag det kanske blir mera internet shopping om det ar bra.  

Pappa om du laser .. jag saknar dig.. du far komma och halsa pa snart puss

snowing... and everything stops..

Ja da var det sno, I sverige snoar det hela vintern och allt fungerar har blir det kaos. Gick och la mig i gar kvall  jogginbyxor, understallstroja, collegtroja, tacke och ovanpa minkpals och fros. Men sa ar det nar man har englas fonster och icke fungerande centralvarme.
Halva jobbet ar hemma idag affarerna stangde redan kl 3, skolorna ar stangda. Undrar hur jag ska ta mig hem for nu gar inte tagen. Anna hon lyckade ta sig hem till mig i morse sa det var ju tur. <Men hon ar ju svensk, tror att engelsmannen tar det som en bra ursakt till att stanna hemma.

Har borjat titta pa nya lagenheter narmare dar vi bodde innan. Behover inte flytta forrens till hosten, men nu har jag den dar kanslan att jag maste flytta forr eller senare sa varfor inte forr. Det blir narmare till filifjonkan, narmare for Anna,narmare for mig. Sa jag kolla lite men har hittils inte hittat nagot bra. Men jag alskar att titta pa lagenheter sa det ar bara bra.

Fick Spotify i gar av Sara sa nu gar Lars Winnerback pa hogvarv har hemma. Min nya favorit lat.. http://www.youtube.com/watch?v=rWUmyXknwpc  
Om du lamnade mig nu
jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu    

RSS 2.0