Malin

 Ah vad mysigt det var att gosa med barnen igen. Men det ar som jag skrivit innan, mycket lattare att vara en bra mamma nar man inte ser dom hela tiden. For nar jag vall ar med dom sa har jag saknat dom sa och orkar lasa 5 olika godnatt sagor. Spenderade resten av kvallen pa telefonen och tittade pa Brothers ans Sisters. Ja jag vet jag ar sjukt obssessed. Men att se dom dar forsta avsnitten igen nar man vet vad som hander ar underhallande. Tank om man kunde leva om sitt liv, det skulle vara konstigt. Men jag vet inte om jag skulle velat andra nagot faktiskt. Jag har rest, traffat underbara fantastiska manniskor. Fatt tva underbara barn. Och aven om mitt aktenskap havererade sa skulle jag inte vilja ha det ogjort. Faktiskt inte. Man lar sig och blir starkare av allt och jag hoppas att det alltid kommer nagot gott ut av allt. Fredrik sa haromdagen att han onskade att jag inte var mamma till hans barn. En fruktansvard sak att saga, nagra av mina vanner gick verkligen i taket av den dar kommentaren. Men sjalv kanns det som om man blivit en gammal hardhudad krokodil. Vad kan jag gora at det. Kanner han sa ar det upp till honom blir inte battre for att jag sitter hemma och lipar. His loss not mine. Forhoppningsvis sa gar det over. Jag kanner inte likadant. For Fredrik ar ju fortfarande samma manniska det ar man ju alltid. Och han ar en toppen pappa som gor allt for sina barn. (Visst man kan ga in djupare pa det dar och saga om det vore toppen skulle vi aldrig skilt oss, men ni forstar. ) Och nu ar det som det ar. Och det ar bara en sadan waste of time and energi och braka och tjafsa om allt hela tiden sa jag orkar inte. Om jag nagonsin traffar nagon annan hoppas jag han ar lugn som en filbunke och inte hetsar upp sig for sma saker hela tiden. For jag ORKAR INTE BRAKA TJAFSA OM ALLT.