Malin

Det har med att titta pa hus det ar som att dejta killar. Forst hade vi det dar forsta huset i Crouch end som jag trodde jag aldrig skulle komma over. Min forsta karlek. Jag sag hur jag skulle gifta mig med det dar huset och leva lycklig i alla mina dagar. 
Sen tittade vi pa ett hel dros med hus. Typ overallt, N6, N10, N2, N5,NW5, NW3,N19, N4, N8 nar man inte har en aning om vad man vill ha. Det var som att vara nyseparerad alla var intresserade av mig men inte jag av dom. D
et var alltid nagot fel, for liten tradgard, for mork, for trang, inget garage (ja inte ar det jag som behover det dar sista.. ) trafikerad gata. Typ som killar, for kort, for lang, for slarvig, daligt jobb, for spanning, for lat, for trakig listan kan goras lang.
Sen blev det battre kanske for att jag visste lite mera vad jag ville ha nu tittar vi bara pa 2 postkoder, istallet for fran borjan 7. Fast ibland trillar jag dit och borjar rota i dom dar gammla postkoderna. Sa nu ar jag nog i stadiet nar man har foljt med den dar fantastiska killen hem pa forsta daten fast man inte skulle (det vi tittade pa i Lordag) och nu vantar jag pa att han ska ringa. Men det gor han inte. Och innerst inne sa vet jag att han aldrig kommer ringa. Sa nu fantiserar jag om hur det skulle vara om han ringde. Och vilket underbart liv vi hade kunnat ha tillsammans. Men det ar vall sa dom dar killarna later bli att ringa av en orsak det finns sa manga nya battre dar ute.   Och faktiskt har jag blivit utfragad pa ny dejt pa Torsdag kl 6. Till en ny mycket finare och battre post code, sa kanske finns det hopp.