Malin

I bland kanns det bara sa tomt, som att man ar mitt i mellan. Nar jag ar med mina singel utan barn kompisar sa kanns det som jag ar 15 ar aldre pa manga satt. Jag umgas med dom men tanker i mitt stilla sinne "ni har ingen aning"
Nar jag umgas med mina mamma vanner som inte gor annat en passa och prata barn kanns det ocksa lite konstigt. For jag har ju faktiskt ett liv nu. Som om jag aldrig passar in riktigt. Att mitt liv pagar parallelt med alla andras liv i en twilight zone.

Jag alskar London men i dag langtade jag hem sag en mamma ga upp for gatan utanfor L, och dom varr pa vag hem till Granny. Da tanker jag gud sa mysigt dom bor sakert bara nagra kvarter bort och nu ar dom pa va hem till mormor och ska ata middag. Jag vill ocksa. Men men bara och bita ihop.

Kanns som att senaste veckan har fatt mg att ga ner i en dipp, och kanna lite, vad ar meningen med livet. Allt skiter sig forr eller senare, men snurrar runt i ett ekorrhjul utan mening. Varfor varfor. Man ar fortfarande beroende av manniskor man onskar skulle forsvunnit ur ens liv for langesedan, men som alltid kommer att finnas kvar. Jag fragar mig sjalv vad har jag gjort med mitt liv och varfor varfor. Och vad kan jag gora for att inte hamna dar igen. Vad ska Malin bli nar hon blir stor. For jag vill aldrig mera vara beroende av nagon jag vill vara stark sjalvstandig och lycklig. Jag skrev inte ensam. :)