Malin

Jag har saknat Mr Big  i 2 manader som en hemlos hundvalp nar han varit I NYC.

Pa morgonen nar jag gatt till taget, jag har saknat att se honom pa jobbet, jag har saknat honom pa gymmet jag har saknat honom nar jag lagt barnen jag har saknat honom nar jag gatt och lagt mig. Jag har saknat honom nar jag varit full jag har saknat honom annu mera nar jag varit bakis. Jag har saknat honom nar jag varit i parken med barnen. Dom helgerna vi setts har jag nastan saknat honom nar vi varit tillsammans, nar jag kanner att jag knappt vill sova for jag saknar sa mycket och inte vill miss out.

 Jag har saknat honom jakligt mycket hela tiden.

For Mr Big verkar det vara lattare han separerar Nu jobbar jag, nu saknar jag lite och nu kommer jag ju hem. Sa ingen ide att sakna.

 Jag har inte saknat honom nar jag kommit hem efter jobbet huset ar uppoch ned och tva barn ska laggas. Da ar det enklast att vara sjalv och slippa kanna stressen over att man snart ska koppla pa och vara glad flickvann. Utan bara kunna vara mamma en hel kvall det ar ganska skont.  Men det kan jag ju fortfarande vara.

Intressant ar det. Jag tänkte nar han akte, tank om jag inte saknar honom, jag tankte i gar kvall tank om det blir jobbigt att ha honom hemma igen PANIK… nu ar jag ju van vid att ha allt pa mitt satt. Jag kan till och med sova med samtliga lampor släckta  i hela lgh och fönstret oppet. Det sista steget med fönstret lärde jag mig i helgen. Jag bor faktiskt i garden flat sa det finns ju en mojlighet att en psykopat skulle kunna klattra in genom fönstret.

Forsokte forklara allt det har i gar, han forstar inte alls "Babe Im coming home, it will be all good" sager han pa slapig amerikanska….

Han maste undra har har jag gatt runt och saknat ihjal mig, och nu ar jag orolig for att han ska komma hem



Hade en vanlig sjal lamnat pa mitt skrivbord nar jag var pa gymmet i dag... Det ar sa man vill grata Djungelvral...