Malin

Jag vill tillbaka hit till the Setai i Miami... eller till Felix bat...

Jag laser en pappa blogg, han ar nyskild han skriver om hur han saknar sina barn. Skont att veta att man inte ar ensam.

Ibland fattar jag bara inte hur det ska ga ihop hur gor man. I gar kom jag hem kl 18.20 jag ar vralhungrig. Barnen ar trotta och jag vet att snart kommer mr B hem. I vilken ordning fixar ni allt. Ska jag strunta i hunger och mysig middag och bara vara helt koncentrerat med barnen tills dom gar och lagger sig. I gar stupade dom till somns kl 19.15.  Det verkar ju som en bra ide.

Men ibland ar dom ju uppe längre. Och jag tycker om att laga mat nar jag kommer hem och ata en god middag tillsammans, helst med barnen. Dom brukar ata middag 2 ganger forst med Katarina, dom ar ju super hungriga nar dom kommer hem fran skolan och dom skulle nog ata upp varandra om dom skulle vanta med mat tills jag kom hem. Men nar ska man hinna gora allt, tvatta stryka, packa lunch lador handla mat.  Jag far paaaaaanik. Mr B han tycker jag ska skita i tvatt och stad och bara vara med barnen vi har ju en staderska. Men jag kan inte, jag maste plocka lite hela tiden. JA vilket I –lands problem.

Och sa saknar jag barnen min teori att halla mig jakligt sysselsatt nar jag inte har dom fungera bra, men jag saknar dom fortfarande men jag antar jag har blivit battre pa att sysselsatta mig.  

Och till mitt X kex, jag vet att du laser. Tack for att du gjorde Rakels skol ansökan. Jag uppskattar det verkligen, det var ett fint brev du knapat ihop. Vi far halla tummarna och hoppas pa det basta.