Malin

Jag har tänkt pa det. Det ar jobbigt. Ta Sverige. Dar ska allt vara sa himla lika. Pappan ska vara hemma fran jobbet. Allt ska delas millimeter lika, for att godkannas.

Men sen blir det alltid lite konstigt. Det ar ju i realiteten svart for en pappa att vara pappaledig dom forst 3 månaderna nar allt ungen gor ar och Ammar, grater skriker och skiter. Och man sitter dar ensam med hormonerna och gråter. Och tanker vad hande med mitt fina liv, min kropp, min frihet var tog det vagen. Nar ens störtsta bekymmer helt plotligt ror sig om middagen och mat och sovtider. Nar man bara stadar ammar och lagar mat.


Visst sen kommer pappan in och ar lite ledig, ofta kombinerat med semestern pa sommaren. Nar det ar varmt fint och soligt ute. Och alla andra ocksa ar lediga.

Stadning matlagning, ja det far nagon annan gora jag har ju faktiskt en livsuppgift att fylla jag ar PAPPA-ledig. Och det ar fantastiskt. Ja ni ser det ar nu den dar bitterheten kommer krypande. Själv har men helt plötsligt fatt 2 heltidsjobb

Det riktiga jobbet man hade innan, som man saknat sa att kanna sig behövd. Och sen hemma jobbet som aldrig aldrig tar slut.

Och det fortsatter, vem tar VAB fran jobbet nar barnen ar sjuka? Kanske ar det battre om mamma stannar hemma. Du tjanar ju mindre sa sparar vi lite pengar.

Men va i helvet varfor tjanar kvinnor mindre pengar?  For dom alltid ar hemma och vabbar springer pa kvartsamtal och skolutflykter. Kanske skulle jag starta en VAGRA VABBA kvinnogrupp.

For man ar det som att livet et bara rullar pa det ar enkelt att slinka ivag pa en ol efter jobbet, det ar ingen barnvakt som maste fixas, mjolk som ska pumpas. For dom rullar det bara pa.

Pa pappret sa ska det vara sa lika sa lika. Varannan dag pa helgen ska man ge sin partner sovmorgon, tid for vila. Frukost pa sangen. Ahh det ar sa gulligt gulligt. Nej svenska mammatidningar, bockerm TV som malar upp den dar bilden borde brännas pa bal. FOR DET AR INTE SA. Det ar slitigt oratvisst svettigt och ackligt.

Men man har fatt det högsta priset av allt ett underbart barn, som man alskar vansinnigt som gor det vart det. Och det ar vall sa det ar konstruerat.  Förhoppningsvis sa klarar man sig helskinnad och kan fira guldbröllop om 50 ar och se tillbaka pa den dar fantastiska kampiga lyckliga kaosiga tiden som bara gjorde en starkare TILLSAMMANS.

Det ar inte konstigt att skilsmassostatistiken ar sa hog i Sverige for, ni forvantas vara sa gammlika. Och sa ar det inte. Men man har den bilden i sitt lilla huvud. Och sa brakar, brakar man om det tills man nastan blir gron. For att det ska vara rattvist.

I bland tanker jag guud vad mycket lattare det maste varit pa 50-talet. Da var det HELT OK att vara en glad smafet hemmafru, ta hand om barnen baka kakor. Det var ditt jobb, folk uppskattade dig for det. Mannen var tacksam och forsorjde familjen. Alla var glada.