Malin

Jag har nog altat  det har forrut. Men jag kan umgas med vilka manniskor som helst, jag ar super social. Men jag passar inte in nagonstans. Pa universitet ar jag den vita aldre overklass tjejen. Aven om jag verkligen forsoker tona ner det. (Ni som kanner mig forstar).

I barnens skol-social liv finns 3 olika forladrar lager.

Division 1 Organic mums, tank skogsmulle, inget smink, lite overviktig kultur DN, teater och mycket laxlasning.

Division 2 Varsta varsta rika overklass hemma fruarna som har maids, gardner, nanny och PT. Ungarna gar alla pa svindyra privat skolor, mammorna har typ aldrrig arbetat och satter bara spratt pa sin mans pengar.

Division 3 Helt normala mammor men trakiga, engelska och totalt ointresserade av mig. Dom har redan sin lilla klick.

Jag ar bara helt fel, och inte sarskilt intresserad av att vara kompis med nagon av oavanstaende. jag ar for non-organic.  For fattig for dom rika, for ung for division 3 och sa ar jag ju skild.  

Hur manga ganger far jag hora det ”herregud har du 2 barn! ” Och sa tittar dom pa mig, och sen alltid en lite dommande bliken, och jag ser hur dom tanker -du borjade tidigt.

Visst sjalvklart ar det en komplimang att manga tycker jag ser mycket yngre ut en vad jag ar. Men nar jag tanker pa det att jag var 19 nar jag traffade x-keeet och 24 nar jag blev gravid ar det ju helt sjukt. Nar jag ser 19-aringar i dag och tanker skulle jag dejta en 19-aring never ever. Men det var ju vad han gjorde. Helt galet hela grejen. Jag kanner mig inte som 31, men det ar vall for att jag missade hela den dar perioden mellan 20-30 och tar igen det lite nu, och ibland kanner jag mig mycket aldre nar jag ar hemma och syr gardiner och gor stor kok.

Nar jag traffar nya manniskor typ hos frissan  och pratar om nagot jag har gjort pa mina barnfria veckor, och det sedan kommer upp att jag har barn. Sa blir det sjalvklart en massa fragor, for var ar mina barn nar jag ar pa gymnmet, ute med tjejkompisarna eller pa weekend trip??? JA med sin pappa sa klart. Men da maste man dra hela den storyn.  

Och om jag later bli att namna det faktum att jag har 2 barn och bara lossas att jag ar en tjej som dejtar en amerikan. Sa kanns det helt hemskt, som att ljuger. Men jag tror jag maste ova lite mera pa det. Man maste inte beratta allt for alla hela tiden. I bland kanns det dock som jag maste overkompensera, vara den som bakar dom godaste bullarna pa skolans cake sale for att visa att jag kan visst, eller vara den galnaste roligaste tjejen nar jag ar ut for att visa att man inte maste vara en trakig hemma mamma nar man fatt barn.. Pa universitet kanns det helt OK, dar skiter jag i allt. Vill bara vara bast i klassen,  ga ut med topp betyg och fa ett super jobb  men det ar vall ocksa nagon slags revanch. Jag har ju aldrig varit nagon pluggis innan direkt.

 Men som min mamma sa det kanske  ar arftligt att inte passa in, och jag vill inte vara nagon organisk henna fargad hemma mamma, ingen ung party tjej, inte fattig student heller for den delen.  Jag ar glad och stolt over den jag ar och jga kanner jag hittat mig sjalv. Onskar bara ibland att det kunde finnas lite fler som mig dar ute...